Publicerad 2024-05-20 Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

SVAR PÅ INSÄNDARE. Svenska skogsägare har till skillnad från finländska helt missat att ta vara på värdet värdet av kvalitetsbjörk. Sammanhängande barrträdsodlingar är veritabla brandbomber, skriver möbelsnickarmästaren Rickard Nordström.

Långt innan staten på 1830-talet planterade ekar för marinens behov i en avlägsen framtid, visste man att träd inte planterades åt sina barn, utan till sina barnbarns barn eller senare. Kvalitetsvirke behöver tid för att bli bra. Snabbvuxet duger enbart till massa och andra fiberprodukter.

Som Michael Burström mycket riktigt påpekar är stammar runda och plankor fyrkantiga, vilket ger fiber och spån till annat än sågade trävaror. Men med den klentimmeravverkning som gäller nu blir den andelen väsentligen större än från fullvuxna träd.

Burström hävdar vidare att man med trakthyggesbruk efterliknar stormfälle och skogsbrand, vilket låter troligt. Däremot förhindras inte dessa olyckor, utan snarare förstärks. De stora sammanhängande barrträdsodlingarna är veritabla brandbomber, fyllda med terpener, som får minsta brand att sprida sig explosionsartat utan att hindras av lövträd som suger upp 500 liter vatten per träd, en sommardag. Och granarna, med sina ytliga rötter, faller som dominobrickor vid en lite hårdare höststorm, eftersom de inte har skydd av andra trädarter.

Medan björkens utbredning sträcker sig från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr, slutar granens naturliga sydgräns längs riksväg 25, mellan Halmstad och Kalmar. Sverige och Finland har bästa tänkbara förutsättningar för kvalitetsbjörk (bästa sortering till fanér, tunna skivor, av trä och möbler kallas knivvirke), vilket Finland slagit mynt av, medan svenska skogsägare helt missat detta. Svensk ask och ek är förträffligt till golv, medan lönn, bok, al och björk är utmärkt till möbler och inredning.

Vi ska inte leva på att tugga och flisa trä, när vi har möjligheter att få fram en så fin massiv råvara som lövträ. Men det kräver – som Burström skriver – mer skogsvård, inte mindre. Barrträdsplantagerna sköts ofta från en storstadsadress.

Under större delen av sitt yrkesverksamma liv var min svärfar skogs- och inköpschef på Holmens bruk, alltså ungefär samma jobb som Michael Burström nu har. Men under slutet av sitt liv började han tvivla på industrins grepp i skogen. Så gilla inte läget, utan agera medan du kan, med den kunskap du har.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.